Morfar

Det enda som hade kunna vart bättre denna helg var väl min onda kropp och så vetskapen om att min underbara morfar inte kommer vara kvar i livet så länge till.

Han har varit skruttig ett bra tag nu, men nu är skruttig inte ens i närheten av vad han är. Försöker att vara där så mycket jag hinner, orkar och kan. Man vet ju inte hur länge hans kropp orkar med. Utan vatten och mat klarar man sig inte länge och nu har det gått 6 dagar utan dessa 2.

Min morfar har haft ett långt och lyckligt liv hittills och hans sista önskan är att få dö hemma och det kommer han att få. Så det känns ändå lite bra, trots att det är otroligt sorgligt. Han har fått 90 fina år på denna jord och långt över 50 år tillsammans med min mormor. Jag hoppas att jag och många andra får uppleva samma fina kärlek i sina liv.

En sak som glädjer mig otroligt mycket är att få se hur han verkligen och fullkomligt lyser upp när vår lilla Ellie kommer dit. Det är som att han helt glömmer bort hur sjuk han är och får tillbaka lite livskraft. Underbart. Och det är också fantastiskt att se vår hur dotter pussa och krama honom på munnen håller honom i handen och känner på hans ansikte. Utan den minsta tvekan, trots hans ändrade utseende, avsaknad av tänder och insjunkna ansikte. Hon känner ingen tvekan bara kärlek för denna gamle man.

17:40 Precis hem kommen från morfar och mormor. Han är riktigt svag nu. Tror inte han klarar natten, men man vet aldrig han överraskar oss hela tiden och är otroligt stark. Men jag tror dock att han känner sig redo för nästa steg på livets resa.